Länge sen

... jag var filosofisk Tror jag är på humör för det ikväll. Kändes som det i duschen iaf. Jag börjar resonera och så ser vi vart jag hamnar i slutet av inlägget ;)

Det är många som frågar mig om jag inte kan hjälpa till med lite tränings- och mattips och det gör jag hemskt gärna. Jag är en människa som av naturen tycker om att hjälpa till och dessutom när det handlar om att ta hand om oss själva. Däremot vill jag inte vara en "coach" som säger till punkt och pricka vad som ska ätas och tränas, dels för att jag inte besitter den kunskapen till fullo och dels för att jag tycker att man måste lära sig att själv lyssna på kroppen. Det är så jag har lärt mig även om jag har haft hjälp. Men i slutändan är det ju ändå vi själva som måste ta tag i vårt liv och det är våra handlingar som får betydelse, inte vad andra säger åt dig.

Jag och min fina Sofia

Jag är också lite rädd för att styra kosthållningen alltför mycket hos andra i och med att jag inte vet hur personen i fråga tar till sig av det jag säger. Alltså på vilket sätt mina tankar och förslag tas i bruk. Jag har tyvärr alltförmånga kompisar som har eller haft diverse ät- och träningsnojor och kanske är det tack vare dem som jag själv blir påminnd om verkligheten titt som tätt. Att någon som varit i skiten påpekar att jag börjar resonera på ett felaktigt sätt väcker verkligen mina tankar om vad som är viktigast - ett sunt leverne eller en tävlingsform. Måste bara påpeka att jag inte vill att alla ska komma fram och tycka att jag är för manisk eller tränar för mycket, äter för lite. Eller iaf inte av människor som inte själva vet vad det innebär.

Jag har iaf så fina vänner runt mig som accepterar det jag gör och låter mig göra som jag vill och bara backar upp mig när jag behöver det. För att exemplifiera en grej. När jag tycker jag är fet och svullen så kan Sofia säga "jo du är större nu än vad du ibland är och det är en stor skillnad från när du tävlade men du är ju ändå inte tjock". Precis så vill jag höra. Det är ärligt och det är sant men hon plockar ändå ner mig på jorden.

Tack vännen!

Sen det här med bilder på alla tjejers fitnessbloggar. Visst ska jag erkänna att jag helst bara vill visa snygga bilder när jag är i form men då skickar jag ut så fel signaler. För mig skulle det kännas knepigt och det är därför jag försöker visa och vara öppen med mitt riktiga jag. Hmm. Var har jag hamnat någonstans i mina tankar?

Ska avrunda med det som fick mig att börja tänka kring dessa tankar ikväll. Jag fick ett mail av en som öppet berättade om tidigare problem och hur svårt det var att äta "rätt" men som nu testar sig fram, lyssnar på kroppen och vågar äta utan att känna ångest. Det är precis det som jag hoppas min blogg kan bidra till.

Way to go! Jag tror på dig.