Ensam är stark

Bullshit to that!
Eller iof.. Som Liza brukar rätta mig: "Jo Ida ensam är stark men tillsammans är man starkare". Och vad ska jag filosofera på utifrån det? Hmm..

- Jag och Liza firar "ett års jubileum" idag. Tyvärr får vi fira först till veckan för tösen är och flyger. Hon har beställt ett rejält pass för axlar, biceps och triceps när hon kommer hem. En tjej i min smak ;)

- Tillsammans med grabbarna så har jag varit stark på gymmet. Igår bänkade jag 55 kg, oklart hur mkt/lite hjälp jag eg fick men klart är iaf att när jag i ett set eg var klar och skrek "en till!!" så fick jag helt perfekt teknik med brygga, andning och ja hela köret. Både jag och Chris blev lite imponerade haha. Idag i biceps tränade jag på 30 kg i curl med stång plus 15,5 kg hantlarna. Nice!

- Det är perfekt att lyssna på podversionerna av Sommar P1 under promenaderna. Lagomt långa och lagomt intressanta så att jag släpper alla tankar och bara får "följa med" men också så pass ointressanta (eller det kanske är just för att det som sägs ÄR intressant) ger mig tid att sväva iväg i egna insikter.

Okej, ensam är stark sa vi... Hmm. Äsch då, jag kom av mig.

Formstatus på mig:
Morgonvikt 55,7 kg så lite ner igen men jag måste verkligen släppa fokus på vågen. Jag som alltid brukar väga rätt stabilt från morgon till morgon har nu växlat kilot (faktiskt kilona) upp och ner från dag till dag samt att jag som alltid väger två kilo mer på kvällen än morgonen ligger på samma vikt när jag lägger mig som när jag kliver upp. Släpp vågen säger jag bara!!

Utseendet då?
Mmm vissa dagar ser det riktigt hårt och fint ut i speglarna, främst på gymmet med tryck i musklerna och ådror fulla armar och axlar. Hemma är magen iof också hård och rutig men så jäkla spänd. Precis som min stress-jag-ser-gravid-ut-mage. Knepigt eftersom jag varken är gravid eller stressad.

Viljan:
Finns definitivt där igen! Träningsglädjen bland frivikterna, avkopplingen under cardiopassen och nyfikenheten på hur jag ser ut under fettet. Har bytt jogg mot promp och nu ser jag dels fram emot mina cardiopass och dels har jag ork att stå upp på kvällarna. Förstår inte hur jag kan känna mig så låg och svag redan nu, så lågt i kalorier ligger jag verkligen inte och så lite kroppsfett har jag inte än och så mycket tränar jag faktiskt inte. Nä, hitta energi, tänka till men att också ha kul på vägen till SM istället för att grubbla ner mig och vara någon pessimist!

Ska krama F ikväll. Det har hon lovat mig. Fleeeera kramar.
Dags att duscha bort dagens svett hehe. (morgonpromenad, solning, styrka och efterkardio. Kanske skulle hinna en liten promenad till... Har ju inte lyssnat på Henke Larsson som sommarpratare än...)