Vädret i Luleå

klart.se

måndag 30 januari 2012

Tankeverksamhet efter diet

Dags att fortsätta med lite tankar. Ska börja med reaktioner jag fick på biggest looser triggade mig-inlägget. Trodde ni skulle reagera mer faktiskt. Nåväl. Jag börjar där och så ser vi vart jag hamnar.

Håller med att den här världen lätt kan ligga till grund för ätstörningar och snea självbilder både hos tjejer och killar och gamla och unga. Det är lite därför jag vill visa baksidan av allt glitter och glamour. Jag är glad att jag var 27 och inte 17 när jag fick upp intresset för body fitness, inte för att jag nödvändigtvis anser att det är de yngre som faller i fel träsk men för att jag anser man bör vara i balans innan man utsätter sig för allt konstigt som  det kan innebära.

Jag menar, förutom att du ska ha psyket att orka upp varje morgon, äta och träna rätt och få ett flyt utan att stressa och samtidigt sköta allt det där vanliga i livet så ska du även lyckas pricka rätt på formen så att du är absolut bäst när du står på scen. Lägg därtill att du förmodligen inte är bäst enligt domarna (det är faktiskt bara EN som kan vinna) så trots att du gjort ALLT i din makt så kanske du inte är bäst. Du kanske rent av hamnar långt ner i resultatlistan. Hur känns det? Kom ihåg att du förmodligen är så nedbruten både psykiskt och fysiskt på tävlingsdagen, full av endorfiner men också en sådant klimax av alla känslor du upplevt under dietens gång. Och det är här jag menar att man har en stor fördel om man vet vart man har sig själv. Att man tävlar utifrån sina egna grunder, för sin egen skull och inte för att få uppmärksamhet av omgivningen! Kanske inte är så stor skillnad på att tävla mot sig själv och att vara "exebionist" (som många vill kalla oss som stått på scen) men nog fanken är det skillnad på känslorna man får efteråt - vara missnöjd/besviken på sig själv eller känna sig nerdömd, att inte vara tillräckligt vältränad, smal, snygg etc etc.

Jag vet inte om jag har en normal (vad nu det är) eller sned självbild av min egna kropp. Bara för att jag säger att jag kände mig som en säl så anser jag inte att jag är fet och otränad. Jag är fortfarande lika vältränad jag har bara mer kroppsfett i dagsläget och därmed upplever mig som mer orörlig och smidig. Och jag vet att vara i form och vara i tävlingsform är en jävligt stor skillnad. Tro mig. För om ni inte tror mig så kan ni testa dieta själv så kommer ni inse att det räcker inte bara att vara smal och deffad, du ska vara tävlingsdeffad. Nu låter det som att jag är någon expert på ämnet och kanske som att jag vill "sätta dit" de som kritiserar fitnessvärlden men så är det inte. Jag försöker bara förklara hur jag ser på det här.

Ytterligare en sak jag vill poängtera - bara för att jag har höjt kraven på mig själv och på hur jag vill att min kropp ska se ut (både "off- och onseason") så går jag inte runt och kritiserar andras kroppar och tycker de är otränade. Ni förblir detsamma, jag lovar =)

Är sämst på liknelser men vill komma på någon bra... Hmm.. Kanske så här. Om det finns två likadana bilar med samma utrustning på en bilfirma så lovar jag att vi ändå skulle känna mer för den ena än den andra. Varför då? Ja förmodligen är det bara en känsla, att den ena passar oss liiite bättre. Så ser jag på min kropp. Den är exakt likadan, det är bara känslan för den som förändras.

Slutligen. Ett mål efter tävlingen, som Em skriver, är precis det jag saknat efter FF 2010, efter SM och nu FF 2011. Även om jag tänkt att jag ska "fortsätta diet-tänket" men i större mängd för att maximera chansen att bygga muskler efter tävlingarna så har det inte riktigt blivit utav. Jag har inte haft målet tillräckligt tydligt bestämt. Ett tips till nästa tävling är att jag ska skriva ner ett mål redan innan jag sätter igång med själva tävlingsmålet. Jag har ju märkt att det inte funkar för mig att bara tänka mig målet. Måste få det tydligare.

Nu har jag filosoferat riktigt länge igen och känner jag inte kommer någon vart. Vill hinna gå över på gymmet också och träna. Känner lite ömhet i vänstra biceps/axeln, typ krampat där idag, så jag får se om jag kan köra igenom ryggen som jag tänkt. Borde funka!

2 kommentarer:

Anonym sa...

hejhej!
tycker du har en riktigt bra syn på det hela, och jag tycker det är helt fantastiskt att du orkar med det hela, jag menar det är ju ingen liten grej att bygga upp sin kropp till en tävling liksom, där jag kan tänka mig att marginalerna inte är så stora!
bara en sak som jag kom på nu, som vi fick läsa på svenskan i förra veckan, ett litet urklipp ur en sångtext som Petter Askergren skrivit. "Aldrig titta ned eller skämmas för min uppsyn,
vägrar va som dom som aldrig står upp för nånting!
En krigare med själ för jag har slagits sedan dag ett.
Trott på mina drömmar trots dom kallat det för vanvett
Min attityd, min moral
Mitt liv, mina val
Du ska aldrig tryckas ner, för vem du än ä
Du ska aldrig ryckas med, för å kasta samma sten!"
läs det varje gång nåt kommer emot dig och våga sträck på dig, det funkar!

ha det gott!
Emelie

Ida sa...

Hehe tack Emelie. Jag har ju min textsnutt på tatueringen som jag faktiskt gått och mumlat på när det var lite pissigt under dieten i somras.