Västabäckianskt 30 årskalas

När jag föddes så hade jag turen att endast en månad gammal få uppleva tidernas första 30-års kalas. Ja, 30-års kalas på det västabäckianska sättet. Festen blev så lyckad att 30-åringen trotsade tidens gång och bestämde sig för att fylla 30 år EN GÅNG TILL! Ja hör och häpna, men man kan faktiskt göra det. Tom 10 gånger tills man då tyvärr måste fylla 40 år.



Därefter blev det något år med paus men påhittiga som dessa västabäckianerna är så fanns det alltid någon (eller något) som fyllde exv 75 år. Eller 100 år (var det 40+60 år?). Eller som i år. Nu blev det 2 x 30 och en 30 x 2-åring som firades. Jag själv har såklart fått vara med och fylla 30 år. Det året var det ju dessutom 30-års jubileum av 30-års kalasen. Och ungmön, desslika upphovsrättsägaren eller Albertina från heden, hon själv fyllde också år såklart.

Ensemblen presenteras i dess originaluppsättning i regin av Lena.

Även om vädret inte alltid varit gassande sommarvärme så har det alltid kommit en stark skara festprissar, i år närmare 100 pers (om inte fler!) så att skylla på dåligt väder funkar inte för västabäckianerna och dess följe!

Till kalaset hör alltid en tipsrunda med intressanta svar, aspsus och älvsglitter, fotbollsmatch (som i år bjöd på många vassa målvaktsräddningar), dass med två (2!) hål, spelemän, andra spelevinkar, teaterföreställning av karaktär tragisk kärleksdrama som alltid har olika abrovinklar. Jag måste ju få berätta att jag var drottning Antoinette med fantastisk rekvisita i årets originaluppsättning av föreställningen. Regimen i år var franskt =) Och just ja! Inte att glömma alla koppar kaffe och tårtor som festprissarna fick njuta av.

Västabäckianska urbefolkningen, och en jättemygga!

Sist men inte minst har traditionen av Albertos uppfinningsrika watershåw åter funnit liv! Förra 30-års kalaset fick vi bekanta oss med hur det gick till när västabäckianerna landsteg på den plats som kom att benämnas Västabäcken. I år fick vi se den historiska skildringen om hur västabäckianerna skapade världen, efter uppdämningen av älven.



Hihi. Ja, här har ni del av min midsommar. Iaf avslutningen på midsommarhelgen.

Utsikten från dasset
med bara ett hål.

Längtar lite tillbaks till stillheten och tystnaden. Stillheten där det aldrig är stilla utan alltid händer massor av saker och tystnaden som alltid är så full av ljud. Och storbilds-TVn som aldrig har reklamavbrott. Ni är några få som har fått se den TVn och förstår vad jag menar fniss.

Gonatt folks!

/ Ida