Har fajtats med alla bra och dåliga ursäkter till att ge upp men hejdar mig varje gång med att tänka lite mer långsiktigt.
"Vad ger det mig i sommar om jag skjuter allt framför mig idag?"
Gamla klyschor och lite hobbypsykologi har räddat mig varje gång idag.
Nja, visst skulle det vara skönt att bara få sitta i soffan och släppa allt men tävlingen i sommar är något jag gör för mig själv - att hamna, fysiskt och psykiskt, där jag hamnade i fjol stärkte mig så enormt.
Trots att jag kände mig så nere att jag gick och snörvlade hela hundprommisen ikväll så kändes det rätt skönt de sista 5 minuterna. Promenader är underskattade - perfekt att rensa tankar med och "finna lugnet igen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar