Jag är livrädd

Min källare är lite läskig men redan andra gången jag var ner i den intalade jag mig själv att den inte alls är läskig. Måste ju vara lite realistisk, jag menar vad finns där nere? Så varje gång sedan dess tar jag på mig en sorts sköld när jag låser upp dörren, tar ett beroende-på-hur-lättskrämd-jag-är-vid-tidpunken-djupt andetag och går sedan in.

Ikväll var det lugnt - tills jag skulle gå ut och den automatiska lampan hann släckas och jag fick treva mig fram till dörren. Tordes inte ens titta bakåt när jag halvsprang upp för trappen.

Nåja, småskraj har jag varit sedan dess. Ni vet så där när man har en fel känsla i kroppen. Som de få gånger jag drömt sanndrömmar och jag får deja vu-känslan när det sedan klickar för mig att jag redan har varit med om händelsen fast i en dröm.

Vad har jag drömt nu då? Jag minns sällan mina drömmar. Det ska vara om någon väcker eller pratar med mig när jag är på väg att somna, när jag halvsover så där, men jag har ju som ingen som stör min sömn nå mer. Men jag har faktiskt drömt om just Christian 2-3 gånger i veckan, senaste två nätterna också. Har pratat med honom ikväll, han hade kört chins och armhävningar och skulle fixa middan så han lever och mår såsom man ska en söndagkväll =)

Åter till min nuvarande rädsla. Den blev inte bättre av att den ståtliga hund jag lever med vaknar ur sin sömn halvt ylandes för han hör något läskigt.

Om det regnar imorgon kanske jag passar på att bada honom. Visst är han fin världens bästa Eddie?