Egoboost

 

Känns inte alls så kul nu i veckan när kroppen inte riktigt svarar som jag vill och då motarbetar jag mig själv med att bara ge upp och barka ur. Jag vet ju att det kan bli lite platåer  och som jag sa till en kompis "det KOMMER bli motgångar, det gällar bara att tacka dem". Den som klarar av motgångarna bäst blir förmodligen också bäst. Nu har jag inte som mål att vinna SM (och jag vill inte höra nå pepp om att "joooo det kan du visst göra" - jag har inte tränat tillräckligt länge och hunnit bygga min kropp på det sätt som många medtävlare har gjort. Punkt slut.) utan mitt mål är att jag vill stå på scen för jag tyckte det var det roligaste i egoväg jag gjort. Jag kände att varenda tår och tidig morgon var värd det slutresultat jag fick. Jämför jag min kropp på och inte på diet så kan jag ärligt säga att jag mår mkt bättre på diet då jag inte äter så mkt skräp som jag gärna gör annars. All träning som jag ofta gör i min ensamhet är faktiskt den också rätt uppskattad eftersom jag har lite svårt annars att ge mig tid att resonera med mig själv och bara slappna av.

  

Värdelöst tankesätt när man själv inte orkar ta tag i sitt mål.

Så. Nu ska jag fasen i mig bestämma mig för att jag vill det här och inte möta motgångarna med "straff" mot mig själv utan bara bita ihop och acceptera läget. Det är ingen som tvingar mig, inte ens jag själv, så vad tusen håller jag på med då?! (Jag försöker läxa upp mig själv.... haha)



Hit vill jag tillbaka fast i bättre form än jag var då!

Tisdagkväll innan Fitnessfestivalen och jag hade så gott som bestämt mig att jag inte skulle ställa upp eftersom formen inte var som jag ville.

På tåget ner till Gbg då jag och Sofia posertränade och insåg att vi stod helt nakna när vi passerade Skövde haha!

Sista bilden innan färgen började gnuggas bort. 

Inte bara önskar jag att jag har förbättrar mig fysiskt till SM men jag ska också lyckas bättre med dieten så att framförallt benen är mer framträdande. Ryggen ska också visas upp i en bättre form. Kan inte mesa på som jag gör nu. "Men om du äter lite mer en dag gör det ju inget" - nä det kanske ligger något i det men det är helt fel inställning att ha till det mål jag satt upp! Det är inte den peppen jag behöver för det tar inte jag som peppning. Ni som förstår ni vet precis vad jag menar och er lyssnar jag på. Och min familj som "inte bryr sig" i vad de ställer fram till middag kontra vad jag har tänkt äta och som kan säga: "håll tyst nu, gå och kissa och lägg dig och vila en stund". Det tycker jag är ett fint sätt som visar att de förstår så pass mycket att de inte förstår varför jag gör som jag gör men de accepterar att det är viktigt för mig och stöttar på så sätt.

Oj vad länge jag har suttit och filosoferat nu. Trots att blogger tog rätt mkt av min energi när bilderna vägrade flyttas dit jag ville ha dem och sånt tjaffs så har jag fått spy lite galla och återvunnit energi. Det här är ett bra sätt att reda ut saker för mig själv, skriva ner så jag måste formulera vad som är viktigt för mig. Prata högt ett annat. Eller varför inte förklara för "någon annan" vad det är jag känner. Och på ett annat språk!

Oj oj, jag är verkligen min bästa hobbypsykolog..

(Bipolär? Var det veckans ord sa vi? Haha)