Ångest

Scrollade genom Facebook och såg en "artikel" om 13 tips till den som älskar någon med ångest. Skrämmande hur mycket av det som är likt mina känslor och framförallt beteenden när jag var utmattad. Och då var jag inte heller så pass utmattad så jag fick massa fysiska fel på kroppen och jag repade mig rätt snabbt. (Eller jag kanske fick tydliga fysiska signaler kom jag just på men ni fattar vad jag menar)




Jag tyckte det var jobbigt att min hjärna inte orkade och fungerade som den skulle i vissa situationer medan den i andra var fullt frisk. Jag menar, det kan vara svårt att förstå för de som inte lever tätt inpå mig (ja, även för dem) att jag som är glad och alert och full av energi när vi träffas samtidigt beklagar mig över att det tar mig 20 min att koka kaffe på morgonen. Eller kan fastna på sängkanten i 20 min innan jag kommer på vilka kläder jag tänkte byta om till.

Lite ologiskt med andra ord, som i texten jag fotade av.

Jag är glad, eller tacksam kanske blir mer rätt. Eller vilket som låter jätteknäppt! Tacksam över att pappa dog så jag hann landa, andas och kunde känna efter att allt inte var rätt innan huvudet kollapsade helt. Tog nästan 1,5 månad av absolut ingenting och inga planer innan huvudet la av. Det var i mitten på januari som jag funkade sämst. Tack och lov för dom som förstod när jag halvt i panik kunde säga "nej nej vad blev det för ändrade planer nu" och det inte ens fanns någon plan från första början... Haha.

Ologiskt inlägg också. Fan, bea jag tappade nog tråden haha ;)

Gonatt och sov gott!

- Ida