Sprang just ner på gatan för att krama om en gammal kompis och oh my godness hur snygg är hon inte! Och hennes man!! Alltså den rösten han har, ohoj oj oj. Bara i telefon så blir man fnittrig men så här på riktigt - knäsvag! Som en degklump som ramlat ihop på asfalten hahaha. Hoppas jag hinner träffa lilla dottern igen också. Sist kunde hon inte gå så det var länge sen sist.
Ja jösses vilket glädjerus jag fick genom kroppen. Och verkligen tur vi inte hade telefonkameror på den tiden, digitalkameran räckte för alla knäppa bilder haha!
Puss gorgeous <3
Men nu ska jag i säng och försöka somna tidigt. Var så trött i morse när jag skulle upp.. Inte roligt.
- Ida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar