Eller vad programmet på tv heter. Har sett nått avsnitt förr av det men fastnade i det nu. Blev lite upprörd och känner jag måste formulera mina tankar och se vart de leder mig :)
Poängen med programmet köper jag halvt. Man försöker ju visa att inte bara överviktiga har problem med sin kropp utan även underviktiga och sen för tv-produktionens skull så extremfall åt båda hållen. Tv ska sälja liksom.
Men idag fick den överviktiga kvinnan i England åka över till USA för att träffa en än mer överviktig kvinna. Lite wake up call, "så här illa kan det bli". Läkaren dyker upp oanmäld när de två kvinnorna sitter och frossar i mat och han berättar lite försiktigt, och väldigt kort, vad som är bättre och sämre att äta. Sen flögs de tillbaks till England.
Jag tänker på kvinnan i USA. Vad ska det här programmet ge henne? Känns ju som att man bara velat visa hur fet och olycklig hon i USA är. Snacka om sorgligt. Skulle ni vilja vara med i ett program bara som en liten detalj "titta så illa, vill du hamna så här som den där stackarn" och peka på en?
Och sen varför måste de visa hur tragiskt det är? Har vi inte blivit rätt insyltade på från media att om man är tjock så är man ledsen och olycklig och tragisk? Å jag vet inte hur jag ska sätta ord på mina tankar. Ger man inte en bild av att man ska liksom vara tragisk om man är överviktig? Och vart går gränsen för överviktig? Det är ju inte 10 kg över en önskad drömvikt.. Annars blir det ju jätteknas!
Om jag nu på 63 kg, kanske 5 kg över en optimal vikt för min kropp (och även önskvärt för psyket), tänker att jag väger lite för mkt. Alltså är jag "överviktig". När jag ser sånna här program så får jag inpräntat att jag ska vara nedstämd och olycklig. Äta bara för att trösta mina inre besvikelser. (Även såklart åt andra hållet också med undervikten men nu visar inte media deras problem lika ofta som överviktiga). Och när jag inte tar tag i "min övervikt", kanske för att jag eg inte ser den som något problem, men blir påmind gång på gång på gång från media att jag "är överviktig" så trycks jag ju bara ner psykiskt eftersom det blir på nå vis ett misslyckande. Jag har ju sett på tex tv att jag är överviktig men inte gått ner i vikt sen förra gången jag såg något liknande. Förstår ni min tankegång? Jag gör det knappt haha.
Jaja. Sitter och väntar ut slutet på programmet för att se om de nämner tjejen i USA nå mer. Tänk vad fint om de ger lite feedback att de lyckades hjälpa henne med sin hälsa.
Fascinerande också att den överviktiga, som alltid, tar på sig rollen som gullig och omtänksam, kärleksfull och framåt, medan den underviktige är den tystlåtna med sänka axlar och kutat rygg som om nån skulle vara i färd med att slå den. Sjukt.
Annars nyser jag som fan nu. Jävla fröken. Usch sånna allergiattacker jag kan få då och då av henne. Måste tvätta filten i soffan igen. Förmodligen hela soffan..
Aaaatttjoooo!
- Ida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar