Träna hälsosamt?

Heeeelt upp till var och en att dra gränsen. Lyssnade lite på olika poddar i bilen hem där de i ena programmet kort nämnde hur träning kan vara en "mani för de runt omkring". Alltså inte den som "maniskt tränar" som mår dåligt utan snarare de som inte tränar som mår dåligt att andra tränar. Haha, klassiker! Men så sant. Vet att jag själv tyckte det var jobbigt när jag gick på diet att tacka nej tio gånger till smörgåsar, frukt, fikabröd etc för jag som tränade så mkt kunde ju äta med gott samvete. Ja, men det handlade ju inte om det. Får jag därför äta 300 kcal "fikabröd" så tappar jag ju ändå 300 kcal av något näringsrikt som min kropp hellre behöver.

Min kollega då brukade säga att de som sa så till mig bara var missnöjda med att de själva inte kunde stå emot (precis som radiopodden också menade). Och jag minns jag bestämde att jag skulle tänka på det varje gång jag tackade nej. Det blev liksom en klapp på axeln till mig själv dubbelt upp varje gång jag fick tacka nej. För ni som känner mig vet jag aldrig säger nej i vanliga fall haha.

Kom på sidospår.
Där och då var hälsosam träning för mig att vara smått manisk. Det gav mig "mindfulness", att släppa alla måsten och krav och alla mina tankar på att alltid ställa upp och hjälpa andra och istället få fokusera på mig själv. Och att jag skulle tävla, att jag hade så tydligt mål, gjorde de där få timmarna per dygn som jag valde mig själv framför andra, det blev legitimt. Om det blev legitimt i andras ögon att jag svarade nej (dvs prioriterade mig själv pga tävlingsmål) eller om jag gjorde det legitimt för mig själv att prioritera mig själv (för att jag hade en giltig ursäkt att säga nej) det vet jag inte. Men det var skönt och det var välmående för mig att träna på den nivån.

Idag. Eller i vintras när jag inte riktigt hade alla getter hemma, inte hade tänt lyset fast forskarna var på kontoret, hjulet snurrade även fast hamstern var död... ;) Ja då, för mig att bara byta om till träningskläder var snudd på för mkt. Det pratade de också lite kort om i podden och jag kunde sätta mig in även i det resonemanget. De nämnde att om man identifierar sig själv som en träningsmänniska, då är man kanske van att träna för att komma tillbaka till balans. För att få energi och glädje till övrigt. Men när man inte ens orkar träna? När egna träningen blivit bortvald för man inte haft tid och blivit ett måste "bara för att jag är en sån person som ska träna". Det blir ju jättefel. Tror lite sånna tankar ligger till grund varför jag tappade träningsglädjen till min egna träning. Jag satte sånna krav på min prestation som jag inte orkade med. Hela njutningen med träningen försvann för jag hann aldrig njuta av stunderna på gymmet. Det var hela tiden en planering till vad jag skulle göra sen och hur jag skulle planera kommande timmar för att hinna allt.

Men hur gör man för att hitta tillbaka då? I podden pratade dom lite om att göra träningen kravlös. Att bara röra kroppen för att skapa endorfiner och börja må bra. Jo det köper jag. Och det var ju så jag också tänkte ett bra tag innan jag blev sjukskriven. Men då blev ju träningen också ett måste. Nästan ett större måste. "Jag måste gå och träna så jag ens har liten chans att börja funka normalt igen". Typ. Funkade inte.

Jag ville nästan börja på diet för att ha tydliga mål och ha en strukturera egoistisk vardag men var jäääävligt osäker på om jag skulle palla med det. Min psykolog tyckte jag skulle gå all in. Tror inte han förstod hur mkt skärpa det skulle kräva av mig... Inge illa menat för jag visste själv inte innan jag började bli insatt i den världen. Mitt mål fick istället bli att jag skulle fysiskt förflytta mig till gymmet varje dag. Träning som blev av eller ej hade ingen betydelse. För vi insåg att jag är en sån människa som måste som ha något mål ändå. Måste gå att mäta lite lagomt om jag avancerar eller backar, jag måste kunna utvärdera mig själv för att känna mig nöjd. Eller jag resonerar så. Vad han resonerade har jag ingen aning om för han sa oftast inte så mkt. Behöver inte lyckas och avancera framåt för att jag ska må bra utan nästan viktigare för mig att förstå vad som fick mig att backa, eller lyckas.

Jag är nog en filosof! =D

Just nu skulle en hälsosam träning vara 3 gympass i veckan för mig. 2 eg för 3 är lite önsketänkande med tanke på att jag fortfarande har lite svårt motivera mig till egen träning samma kväll jag hållit pass och dessutom sällan är i närheten av gym på helgerna. Träna hemma jo visst fan men då blir det bara lalligt för mig eller yoga. Min rygg behöver gymtränas för att må gott!

Ni hör jag psykiskt börjar närma mig? Jag kan då läsa det mellan raderna i det jag resonerar hehe.

Kram å gonatt


- Ida