Break the news

En av dagarna innan Thailandsresan hade jag medvetet undvikit kvällskissa för att hinna vakna innan Marcus och därför kunna ta ett gravtest. Blev faktiskt inte så förvånad eller knappt en reaktion från mig själv, hade nog redan förstått att så var läget. Reaktionen stod M för istället haha. "Är det DU som gjort det här?!"



Förmodligen pga hormonpåslaget som jag för första gången i mitt liv kände mig lite värmekänslig och mådde nångång lite smått illamående om jag inte fick i mig lunch tillräckligt snabbt. Frukosten föll mig inte i smaken direkt när vi hamnade ute på vischan, blev eg bara en kopp the och 3 skivor formfranska med smör och sylt. Tur affären med chips fanns haha.



Alla appar etc säger att efter 12 veckor börjar de flestas illamående försvinna. Jag som kanske mådde snudd på illa max 5-10 gånger första trimestern började snarare må illa efter de där 12 veckorna. Kan ändå inte säga jag mått dåligt. Har försökt förklara känslan som om man har en för tight polotröja som trycker på halsen, eller som om man haft magsjuka och börjar äta mat men kan inte riktigt känna om magen säger stopp eller vill ha mer mat. Aldrig spytt tex däremot så kan jag fått lite avsmak för ris, vitlök och bilder på vita stränder med palmer haha.

Bestämde oss för att hålla på hemligheten och berätta för våra familjer på julafton som en liten kul grej. Som jag hade misstänkt så var min familj något mer chockade för det kanske inte var väntat att "barnhataren Ida" skulle vara gravid hihi. Om allt går vägen med graviditeten kommer lilla bebisen få all support och stöd från båda våra familjer och det känns så himla mysigt. Lite synd såklart att pappa inte får vara med och glädjas som man hade önskat men ändå, känner en sån stor tacksamhet!


- Ida -